Kvällsfunderingar i det tysta

Tyst i huset, min hjärna sätter fart och analyserar dagen som varit...besvikelsen har nått nya nivåer gällande arbete, min känsla är inte bra och jag tänker följa den, den har väglett mig dit jag är idag...jag tänker aldrig ändra form, tänker aldrig sänka mig på nivåer som är orimliga, jag tillåter mig och andra att spela allan med mig...jag ser genom falska fasader och lögner...jag är glad att vara jag men även ibland trött på att vara jag just därför att man ser genom skådespelet som cirkulerar runt en.

Människor som känner mig väl vet vem jag är och mina varför, jag behöver ej ifrågasättas.

När jag ser in i ett ansikte och skådar ett ofta ett ansikte bakom bakom masken, alltså det yttre ansiktet....

Vi bär alla dessa masker av olika anledningar, vad jag har svårt med är när man tar det till nivåer som blir till ett skådespel...varför snälla inte bara vara ärlig och sig själv, erkänn för dig själv dina fel och brister, begränsningar etc...jag klarar inte va dessa som ja kallar lögnens ansikte.

Ofta möter man dessa hemskheter bland högre uppsatta personer, sedan skiter jag fullständigt om människan är ett skogslevande troll eller kungen själv, men snälla var dig själv jag respekterar dig för de sanning du bär med dig inte för din lögn du lever i och med.

Jag har genom mina år sett så mkt ansikten och hört på så mkt rappakalja så man blir mörkrädd.

Jag kan med handen på hjärtat säga att jag i stort sett nästan aldrig behövt spela märkliga roller för att bli accepterad för den jag är. Om jag spelar en falsk roll vad händer när den rasar? Vem är jag då? Man blir aldrig omtyckt av alla, det skiter jag i faktiskt för om jag skulle behöva leva upp till vad alla vill ha av mig skulle jag på riktigt bli knäpp i skallen. Jag lever efter min tro och övertygelse, jag står fast för vad jag tror på...jag kan döma ut saker och människor för snabbt men jag är även bra på att erkänna när jag ha fel och kan rätta mig.

Min övertygelse är den som får mig att leva och överleva och den kan ingen ta ifrån mig...

Vad som tröttar ut mig ( utmattad ) är hjärnan, det är helt enkelt tankar, analyser, funderingar, som att sitta och skriva en bok och man är tillslut så trött i huvet så man vet inte vad, kroppen går då på autopilot för hjärnan är på högvarv och samarbetar inte med något alls, hahah

Vissa människor blir så utmattade att dem inte orkar ta sig an något alls, slutar kliva ur sängen, göra sig snygg etc...ii mitt fall behöver hjärnan något annat att tänka på, något bra, en ny energi och näring, tanka energi för då hakar kroppen på igen och fattar galoppen, hjärnan är magisk och den styr allt, drivet sitter i vår skalle och mage faktiskt!

Kan ju säga att om jag INTE ätit all den tillskott jag äter hade jag garanterat suttit i ett helt annat läge och det har jag varit i innan jag flyttade åt Norrland och läkarna sade åt mig att utmattning tar år av återhämtning! Dumheter, sånt e högst individuellt och beror helt å hållet på vilken kraft man besitter, själv återhämtade jag mig sjukt snabbt efter flytten/miljöombyte och med hjälp av tillskott för att sparka igång tarmarna och energi för hjärnan.

Nu i skrivande stund känner jag hur ögonlocken talar om för mig att et är dax att dra sig till sängen, men det är så skönt när det är tyst och alla sover, jag njuter av denna tystnad och stillhet....förutom snarkningarna från sambon på ovanvåningen som får mitt skelett vibrera.

Må gott där ute gott folk och följ er sanning och inre röst, den kommer man långt med, ja och empati och ödmjukhet med förstås. :)